Vaknade i natt och grät så att tårarna rann.
Storbråkade med min mamma och det var många otrevliga ord som sas. Jag blev förtvivlad och vaknade av att jag hulkade. Så gjorde även min man som kröp närmare och höll om. Tack älskling! Det tog en stund innan jag kunde släppa drömmen och somna om.
Idag känner jag mig lite låg och småirriterad. Drömmen, ägglossning eller grinig för att jag blev väckt av Liten som hysteriskt lekte med sin leksakstelefon, fast jag blivit lovad sovmorgon… Något är det.
september 7, 2008 at 11:32 f m
Oj vad jobbigt! En sådan dröm, tycker jag, kan sitta i hela dagen och bara störa i bakgrunden.
Och en fantastiskt man har du!
Kram och tack för senast!
Linda