Flera gånger idag har jag märkt hur hon fått för sig något och ska prova sig fram. Och jag har förundrats och fascinerats.
På skötbordet fick hon tag på febertermometern (en sån där vanlig som man stoppar i rumpan). Hon satt upp, drog upp tröjan och petade in den i ljumsken och såg på mig lite frågande som att ”det är väl så här det ska vara?”
För att få på korvbitarna på den stora gaffeln (ja, hon ska ha en vanlig) tar hon först korven från tallriken med handen och lägger den på bordet. Där spetsar hon sen korven med gaffeln och stoppar den i munnen.
När vi var i lekparken iakttog hon fundersamt en större tjej på 2,5 när hon fick kissa i buskarna med hjälp av mamman som höll upp i knävecken. Lite senare efter att vi gungat en stund ställde Liten sig på samma plats och sa ”kissa, kissa”. Jag höll upp henne likadant i knävecken men med både blöja och byxor på och hon fick låtsas kissa. Sen var hon nöjd. Och vad vet jag. Kanske kom det lite kiss också.
Om Liten fick bestämma hade hon haft med sig sin stora! snuttefilt hela dagarna och släpat den efter sig eller bitit i den så den blir alldeles blöt. Eller så kan man också lägga sig ner på golvet en stund med snutten under huvudet. En annan sak hon också gillar är att hänga den över huvudet så hon inte ser något och treva sig framåt på golvet. En liten Labolina är det visst 
. Nyss var dock olyckan framme då hon gick rakt in i badrumsdörren. Ajajaj!
